Obamagate – mycket större än Watergate? Uppdaterad juli 2025

[Bengt-Ove]

https://www.youtube.com/watch?v=dAqUJcxtp64
https://www.youtube.com/watch?v=v9Wrq3fbFeo


I förra veckan briserade en skandal utöver det vanliga i Washington. I korthet var det så här:
Den nytillträdda chefen för USA:s nationella säkerhetstjänst, Tulsi Gabbard, offentliggjorde dokument från 2016 som varit hemligstämplade och som det krävdes mycket grävarbete och ”visselblåsare” för att de skulle se dagens ljus.

Dokumenten var daterade 6 och 8 december 2016, alltså en månad efter att Donald J Trump oväntat vann presidentvalet. Redan 2015, när Trump tillkännagav sin kandidatur, kom märkliga rykten fram som talade om att Trumps kandidatur stöddes av Vladimir Putin, som försökte påverka valet till Trumps fördel. Dessa rykten togs på stort allvar av FBI, CIA och NSA, som vid det laget var grundligt politiserade med chefer tillsatta av Barack Obama. (Det visade sig förra året att ryktenas källa var Hillary Clintons kampanjhögkvarter.)

Men den 6 december 2016 gavs en samlad rapport till avgående president Barack Obama, och rapporten konstaterade att anklagelserna om rysk inblandning till Trumps fördel saknade grund. Nu kommer det märkliga. Obama var tydligen inte nöjd med rapportens slutsatser, och rapporten stoppades. Han beordrade helt enkelt en ny rapport eftersom den förstas slutsatser var ”fel”. Därför kom några dagar senare en ny rapport där författarna hade gjort en helomvändning och hävdade att Ryssland definitivt hade påverkat valet, och hävdade att Trump kanske hade vunnit valet på grund av rysk inblandning.

Dessa anklagelser hängde över Trump under hela hans första presidentperiod, med olika utredningar som inte fann något substantiellt men ändå inte sa klart ut att Trump var oskyldig. Samtidigt väcktes flera åtal av politiskt tillsatta åklagare mot Trump, och det prövades om han skulle ställas inför riksrätt. Detta förfarande har numera fått ett namn, ”lawfare”, och beskriver hur man använder ett politiserat rättsväsende som vapen mot politiska motståndare.

Förmodligen räknade författarna till beställningsjobbet med att Trump aldrig skulle återfå makten och att dessa dokument skulle ligga orörda i många år. Men så vann Trump valet i en jordskredsseger i november i fjol, och han tillsatte Gabbard som chef för USA:s nationella säkerhetstjänst. Gabbard var tidigare kongressledamot för demokraterna, men hon gjorde sig omöjlig då hon förra året offentligt kritiserade Kamala Harris och anklagade henne för hyckleri, då hon tjänat som åklagare i Kalifornien och skrutit över hur tuff hon var mot droglangare, samtidigt som hon skrattade bort frågan om hon själv rökt hasch. Dagen efter sattes Gabbard upp på en lista över tänkbara inhemska terrorister och utsattes för sträng bevakning. Lawfare, som sagt.

Gabbard gav sitt stöd åt Trumps presidentkampanj, och fick i januari posten. Hon utförde ett imponerande mullvadsarbete, men grävde till slut fram de nämnda dokumenten. Och dessa dokument visar alltså tydligt att Barack Obama brutit mot ett antal lagar genom att bruka sin presidentmakt för att framställa falska rapporter om sin politiska motståndare för att svärta ner honom och kanske även få honom avsatt.

Flera bedömare menar att Watergateskandalen för 50 år sedan var ett intet mot detta överlagda brott. Nu kommer säkert inte Obama att ställas inför rätta, eftersom han är skyddad mot åtal för handlingar han utförde som president, även om dessa var lagstridiga. Däremot är det ett antal andra, förre CIA-chefen Brennan, förre FBI-chefen Comey, Gabbards företrädare Clapper och flera, som möjligen kan åtalas för maktmissbruk och trolöshet mot huvudman.

Naturligtvis blånekar de alla och kallar de nya avslöjandena bisarra och felaktiga, vilket även var Obamas kommentar. Men bevisen finns där svart på vitt. ”Det som göms i snö kommer fram i tö”, heter det. Det är verkligen sant även här.
Fotnot: Varför är nästan alla länkar hämtade från konservativa Fox News? Jo, därför att de är den enda nyhetskällan som rapporterar grundligt om skandalen, och övriga avfärdar den, eftersom de annars skulle tvingas erkänna att de förmedlat lögner i åtta år. Inget nytt under solen, som sagt.


----------------------------------------------------------------------

Uppdatering 12/11

Presidentvalet – efterskörd

Det har gått en knapp vecka sedan presidentvalet i USA gav ett resultat som nog överraskade alla – även republikanerna själva. Det var den klaraste segern för den ena kandidaten på flera årtionden, och valet blev en historisk seger på så sätt att republikanerna nu har majoritet både i senaten och representanthuset.

Kamala Harris kampanj kostade cirka tre gånger så mycket som Donald Trumps, och dessutom hade hon massiv uppbackning av nästan alla stora medier samt en stor del av Hollywoodkändisarna. Enligt uppgift betalade Harris-kampanjen 1 miljon dollar till Oprah Winfrey för ett kändisspäckat kampanjprogram i TV dagarna före valet.

Men det var alltför uppenbart för de amerikanska väljarna att kejsaren var naken och Kamala Harris alltför uppenbart inkompetent. Det var så uppenbart att det blev pinsamt ibland. Som en rådgivare till Ukrainas president Zelensky twittrade för 2,5 år sedan efter Harris besök i Polen, där hennes kacklande skratt blev svaret när hon fick en fråga som gick utanför manuset: ”Det vore en olycka för världen om den kvinnan blev president.”

Donald Trump var en centimeter från döden vid mordförsöket i augusti. Man brukar säga vid sådana millimeterräddningar från ett hemskt öde att ”he dodged a bullet”. Flera kommentatorer har använt just det uttrycket efter valet och sagt att USA ”dodged a bullet”, det vill säga att landet undgick en katastrofal president.

Många amerikaner har svårt för Donald Trumps buffelaktiga personlighet men röstade på honom ändå, för att alternativet var för hemskt. Biden-administrationen har kört ekonomin i botten, även privatekonomin, där många har fått välja mellan att värma huset eller köpa mat. Man är utleda på den öppna gränsen i söder, där över tio miljoner illegala immigranter har vällt in i landet – många av dem brottslingar, människohandlare och knarkmaffia – helt enkelt därför att Harris vars ansvar gränsen var inte ens har besökt den under sina fyra år som vicepresident. Man är också utleda på demokraternas öppna politik att avväpna polisen (defund) och vägra hålla våldsbrottslingar inom lås och bom.

Kamala Harris har talat mycket i sina kampanjtal om en ny början och en kamp för frihet. Detta trots att man har haft makten i fyra år. Spåren förskräcker.

Utrikespolitiskt har Biden också varit en fullkomlig katastrof. Hans panikartade flykt från Afghanistan för tre år sedan gav nästan säkert Putin råg i ryggen att genomföra den invasion av Ukraina som han planerat länge. Biden lämnade också de historiska Abraham Accords och lyfte upp den genomkorrumperade palestinska myndigheten i förarsätet igen, att kunna hålla freden gisslan, han frigjorde miljarder dollar till Irans mullor som gick direkt till terror. Jorden blev alltså en mycket farligare plats under Biden/Harris än under Trump/Pence, tvärtemot vad massmedia gillar att framföra.

Det blir fyra intressanta år. Trump har redan börjat arbeta för att uppfylla sina vallöften även om han inte tillträder formellt förrän i januari. Det handlar om att få en fungerande gräns i söder, utvisa våldsbrottslingar som är illegalt i USA, stävja våldet på gatorna, kontra den genusgalenskap och identitetspolitik som infördes under Obama, bromsades under Trump och som accelererat under Biden. Och mycket annat. Det blir anledning att återkomma.

---------------------------------------------------------------------------------------
4/11
Bara en dag kvar till presidentvalet i USA, och ingen vet hur många illegala röster som kommer att läggas. 14 delstater, alla demokrat-styrda, har förbjudit rösträkningslokaler att begära legitimation av den röstande. Avgående president Biden har fantastiskt nog anklagat dem som vill kräva legitimation för rasism.

Här i Sverige – liksom i nästan alla västsamhällen – ser vi det som en självklarhet att ta med ID till vallokalen. Vi får inte rösta annars, för hur vet man att det är en röstberättigad som lägger rösten.

Men i USA kommer alltså en mängd ej röstberättigade icke-medborgare samt en mängd redan avlidna att rösta. Liksom 2020.
Det är alltså redan klart att omfattande, systematiskt valfusk kommer att äga rum i presidentvalet. Den obesvarade frågan är om det också nu kommer att avgöra valet.


----------------------------------------------------------

Kommer Trump att tillåtas vinna, oavsett röster?

Ifråga om USA har det funnits en sorts besatthet hos public service ända sedan Ronald Reagan blev president, och genomgående har varje konservativ president eller presidentkandidat nagelfarits och misstänkliggjorts medan demokraternas dito har fått en helt annan behandling.

Denna besatthet har varit särskilt tydlig ifråga om Donald Trump, som i princip utsatts för karaktärsmord ända sedan presidentvalskampanjen 2016, medan Hillary Clinton, Joe Biden och nu Kamala Harris skyddas och behandlas med silkesvantar. En vän till mig vars syster är bosatt i USA sedan många år är ibland hemma på besök. Hon brukar så baxna över nyhetsrapporteringen i SVT och fråga: ”Är det så här folk tror att det är i USA?”
Man har också gjort flera reportage och ”dokumentärer” om Trump-väljare, där man släppt alla anspråk på vederhäftighet och framställt dem som farliga och eller mindre vetande. Men man biter sig i tummen där, eftersom det väger ganska jämnt mellan demokrater och republikaner i USA. Så om svenska medier har rätt i sin rapportering, måste ungefär hälften av USA:s befolkning vara mindre vetande. Vilket alla vet är dumheter.

Mediesituationen i USA är både lik och olik den i Sverige. Även där domineras journalistkåren av vänstern, och även där lyser opartiskheten med sin frånvaro. Skillnaden är att alla TV-tittare vet att CNN, ABC, NBC, CBN, alltså nästan alla, är styrda av vänstern medan Fox News är republikanvänligt. Därför kan också tittarna bedöma det som sägs därefter. Men här i Sverige kräver public service-kanalerna med bröstton att vi ska betrakta dem som totalt vederhäftiga och opartiska.

Det är redan klarlagt att mediajättarna avgjorde valet 2020 till Joe Bidens fördel genom att censurera skandalen med Hunter Bidens laptop som han lämnat in för reparation när han var påtänd, och som innehöll graverande bevis för familjen Bidens djupgående korruption, i synnerhet med det ukrainska oljebolaget Barisma, som köpte favoriserad behandling av Vita huset genom att betala bra till vicepresidenten Biden genom hans son. Det var också slående i hur många valkretsar rösträkningen försenades med åtskilliga dagar i avgörande delstater där det vägde jämnt, och där som av en märklig slump det slutliga utfallet blev till Bidens fördel. Som en bananrepublik, alltså. Det fanns också massor av röster som tydligen erlagts för Biden av redan avlidna personer, och "valarbetare" som lämnade in buntar med röstsedlar för Biden, där ingen egentlig kontroll gjordes.

Det finns alltså goda skäl att vänta sig något liknande denna gång. På onsdag vet vi om det räcker för att hålla Donald Trump utanför Vita huset. Tragiskt och parodiskt, i det land där demokratin en gång föddes.
..............................................................................................................

Flera betraktare har varnat för att presidentvalet 2024 i praktiken kan bli det sista fria valet i USA. Överdrivet, alarmistiskt? Nej, dessvärre inte. USA har infört ett mycket generöst system som gäller även för illegala invandrare, där invandrare som kommit illegalt snart får amnesti och ”green card”, alltså uppehållstillstånd, och efter en kort tid får rösta i presidentvalet. Och som genom en märklig slump har illegala invandrare bussats i hundratusental till ”swing states”, delstater där det väger jämnt mellan demokrater och republikaner, och som därmed kan bli helt avgörande för vem som blir president.

Naturligtvis är detta en mycket medveten strategi, då man vet att huvuddelen av dessa kommer att vara bidragsberoende och därmed rösta på demokratiska kandidater. (Detta system har använts med stor framgång främst av S i Sverige.) Därför är det också mycket medvetet som Biden-administrationen vägrat skapa en effektiv gräns mot Mexiko, och de gångna fyra åren har flera miljoner människor illegalt tagit sig över gränsen, däribland en stor mängd knarksmugglare, människohandlare och brottslingar av olika slag, som översvämmar och i praktiken har tagit över USA:s södra gränsområde.

Betraktare menar att med en seger för Kamala Harris i november, kommer detta system att ha gett full effekt till 2028, och att det då inte kommer att spela någon roll vad presidentkandidaterna heter, utan en seger för demokraternas kandidat kommer att vara given. USA kommer därmed i praktiken från 2024 att vara en enpartistat.

Winston Churchill sa en gång: ”Demokrati är det sämsta styressättet. Frånsett alla andra.” Jag har lånat hans liknelse och säger: ”Donald Trump är nog den sämsta presidentkandidaten. Frånsett alla andra.” Med det menar jag att jag inte gillar Donald Trumps buffliga sätt och hans ibland oövertänkta uttalanden. Och jag skulle mycket hellre ha sett Ron Des Santis eller Vicki Haley som presidentkandidat. Men eftersom det inte handlar om dem, skulle jag som amerikan rösta på Donald Trump med alla hans fel. För alternativet är mer än skrämmande.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

På grund av dataproblem har jag inte kunnat uppdatera denna artikel på tre veckor. Och mycket har hänt. För två och ett halvt år sedan skrev jag om Joe Bidens framskridna senilitet som i det längsta förnekades och vitmenades av nästan alla amerikanska medier. De senaste månaderna har läget blivit så allvarligt att panik har utbrutit i Demokraternas partiapparat. Vid ett NATO-möte kallade han Ukrainas ledare Putin... Hans senilitet låg nu i öppen dager, och man insåg att man inte skulle kunna vinna presidentvalet med honom som kandidat. Redan i våras uttryckte en kommentator farhågan att Biden skulle tvingas kliva av och lämna manegen krattad för Kamala Harris, vilket skulle vara en framgångssaga värdig Hollywood, och en våg av entusiasm över den första icke-vita kvinnliga presidentkandidaten skulle göra henne till president och militär ÖB. Vilket inte vore annat än en katastrof. Harris är nämligen mer okvalificerad för posten än någon annan i USA:s historia. Vilket många har konstaterat men som nogsamt viftas bort av medierna.

Så inträffade mordförsöket på Donald Trump, och att det inte slutade med hans död framstår alltmer märkligt. Särskilt märkligt framstår det faktum att Secret Service och den lokala polismyndigheten släppte upp Donald Trump på estraden trots att man visste att en man beväpnad med automatkarbin låg på ett tak bara drygt 100 meter från Trump. Kimberly Cheatle, den politiskt tillsatta chefen för Secret Service, tvingades begära sin avgång efter den hårda kritiken mot den uppenbara inkompetensen hos ledningen. Under hennes ledning sänktes tyvärr den tidigare så höga standarden för intagning och det blev viktigare med inkludering och könskvotering än skicklighet. Detta uppmärksammades också obönhörligt efter filmbilderna som visar flera kvinnliga livvakter som fumlar med sina pistoler, rättar till solglasögonen och uppträder allmänt virrigt.

Det framkom chockerande nog nyligen i en hearing med den nytillträdde chefen för Secret Service att valmötet i Pennsylvania där mordförsöket på Trump misslyckades med en hårsmån, var första gången som Trump överhuvudtaget fick skydd av Secret Service. Gemene man som har sett otaliga nyhetsbilder med livvakter som håller kontakt med öronsnäckor och handledsmikrofoner, har nog tagit för givet att en presidentkandidat beviljas kvalificerat skydd. Men han har alltså varit en "sittande måltavla" i flera år, väl synlig i offentligheten som han är, och med tanke på att hotbilden mot honom och alla dödshot som riktats mot honom. Sedan är frågan om man kan använda termen "kvalificerat skydd", då alltfler detaljer kommer fram om den oerhörda inkompetensen både från Secret Service och det lokala skyddet. Dels hade de ingen direktkontakt med varandra, och inte ens en genomgång gjordes för att samordna. Dessutom var det flera åskådare som tydligt såg en man ligga uppe på ett tak med ett automatgevär. De larmade om detta, men fick ingen respons, otroligt nog. En polis klättrade upp på taket och den presumtive mördaren riktade då vapnet mot honom. Han klättrade ner igen. Men obegripligt nog slog man inte larm och stoppade Trump från att sju minuter senare gå upp på podiet. Så frågan är om det var inkompetens eller värre.

Den senile Biden tvingades slutligen hoppa av mot sin vilja, och Harris fungerar nu som de facto president eftersom Biden försvunnit från rampljuset. Och Kamala Harris är nu Demokraternas självklara kandidat i presidentvalet. Det som nu händer är både intressant och skrämmande. Liksom de stora medierna 2016 gjorde allt för att främja Hillary Clintons kampanj och 2020 Joe Bidens, har nu gått "all in" för att Harris ska vinna valet. Teknikjättarna också. En stor skandal som uppdagades i veckan var att Google och andra sökmotorer var riggade, så att om man googlade på Donald Trump, kom bara positiva rapporter om Kamala Harris upp. Många, många i USA hyser starka farhågor om att själva valet ska riggas, eftersom stora frågetecken finns omkring valet 2020. Och om man på TikTok försökte skriva in "assassination attempt Trump", kommer inget upp. Det är som något som ska täckas över och glömmas snarast möjligt.

https://www.youtube.com/watch?v=vSTWeQkJ-cE

Radikaliseringen av det Demokratiska partiet började under president Obama, där totalt ovetenskapliga teorier som Kritisk rasteori och genusgalenskapen upphöjdes till sanning och blev vägledande för Demokratiskt partiets politik. Kritisk rasteori säger i princip att om en etnisk person eller grupp inte lyckas, måste det bero på rasism och att de trycks ner av en annan grupp. Och denna grupp identifieras alltid som de vita, i synnerhet vita män.

Det finns dock många inom Demokratiska partiet som inte känner igen sig längre, och som säger det högt. En sådan är Tulsi Gabbard, tills för några år sedan kongressledamot från Hawaii och dekorerad soldat. Hon förklarade offentligt i Kamala Harris närvaro att Harris är totalt olämplig för posten som vicepresident. Hon påminde om hur Harris hade profilerat sig offentligt som en tuff åklagare som fått många knarklangare bakom galler, men som skrattade bort frågan när hon tillfrågades om hon själv rökt marijuana.

Detta skedde inte ostraffat, och Gabbard miste sin kongressplats. Nyligen förklarade hon i Fox News återigen varför Kamala Harris saknar alla nödvändiga kvalifikationer för att bli president. Redan nästa dag hade hon satts upp på en lista över potentiella hot mot landet, och hon ”punktmarkeras” nu dagligen.

https://www.youtube.com/watch?v=09eVb2eomKo

Detta är ett av de mest hårresande exemplen på hur Biden-administrationen har politiserat rättsmyndigheterna, FBI, CIA och NSA, där chefer tillsatts inte på grund av kvalifikationer utan för att de ska lydigt medverka i vad som börjar likna gamla Östeuropa, där rättsmyndigheter inte är fria utan statens förlängda arm och används till att straffa politiskt misshagliga.

I dagarna bekräftade Facebooks VD Mark Zuckerberg också att hans företag pressats av Vita huset när det gäller rapporteringen om covidsmittan, som nu i princip är bevisad komma från ett laboratorium i Wuhan, vilket länge benhårt förnekades, inte bara av kinesiska kommunistpartiet, utan av många high tech-miljardärer i väst som gjorde stora affärer med Kina. Han bekräftade också att man valåret 2020 mörklade den skandal som omgav Hunter Bidens laptop, som han i knarkrus lämnat in för reparation och glömde hämta ut, och där det framgick att han och hans far Joe hade berikat sig grovt genom det korrumperade ukrainska oljebolag Burisma som gett Hunter en styrelseplats i utbyte mot stora pengar, varav en del skulle gå till "the big man", alltså vicepresidenten Joe Biden. Denna nyhet grävdes fram av New York Post men stoppades på Facebook och andra sociala medier, som kallade det "rysk propaganda". Även medier som CNN, CBS, NBCN och andra gjorde allt för att lägga locket på. Idag är det, liksom i fallet med covid och Kina, klarlagt att det inte var rysk propaganda utan en nyhet som borde ha varit förstasidesstoff överallt i hederliga medier.

En undersökning säger att cirka 10 procent av dem som röstade för Biden 2020 inte hade gjort det om de känt till denna korruptionsskandal. Alltså undanhölls väljarna 2020 mycket relevant information inför presidentvalet, av mediamoguler som själva var genompolitiserade. Om detta inte skett, hade valet nästan säkert haft en annan utgång. Cirka hälften av amerikanerna idag känner sig lurade av "köpta" media, och anser att presidentvalet 2020 var "riggat".

I dagarna har också korruptionsskandalen med Hunter Biden och hans drog- och vapenbrott slagits upp stort, och han hotas av ett långt fängelsestraff. Timingen är onekligen intressant. Samma nyhet som mörklades av de flesta medier i fyra år, briserar just nu, när Joe Biden inte längre kandiderar till presidentposten och Demokratiska partiet inte längre kan skadas av den.

För oss som röstar här i Sverige är det en självklarhet att man visar fram legitimation när man lämnar in sin röst. Denna kontroll är inte självklar i USA. Men när republikanska företrädare krävde ökad identitetskontroll vid röstande, gick Joe Biden i taket och talade om rasism och en återgång till rasåtskillnadslagarna på 1800-talet. Högst uppseendeväckande.

Frågan om presidentvalet 2020 var riggat anses alltså av allt fler besvarad med "ja". Därutöver finns många frågetecken omkring avlidna som röstat på Joe Biden och demokratiska "valarbetare" som lämnade in stora sjok med röstsedlar åt andra. Samt att i valdistrikt där rösträkningen fördröjdes i åtskilliga dygn föll sluträkningen nästan i alla fall ut till Bidens fördel. Som det har sagts: En gång är en händelse, två gånger är en tillfällighet, men tre är ett mönster. Och det finns mycket kring valet 2020 som verkar bilda ett mönster.

Den stora frågan är alltså om Donald Trump kommer att tillåtas vinna presidentvalet.

Tragedin George Floyd

För fyra år sedan, valåret och pandemi-året 2020, skakades USA av våldsamma kravaller i ett stort antal städer, med förstörelse och bränder för miljarder och många dödsoffer, bland dem många poliser, som särskilt blev måltavlor för våldsamma mobbar. Bakgrunden var den filmade händelse där en svart man, George Floyd, trycktes ner mot marken av en polis som höll knäet mot hans nacke, och Floyd avled. Detta utlöste kravallerna och sågs som ett exempel på hur rasistiska, vita poliser medvetet riktar in sig på svarta och inte bryr sig om ifall det kostar dem livet.

Detta blev det narrativ som blev sanning för världen, särskilt eftersom media inte gjorde något försök att gräva djupare i händelsen. Kravallerna blåstes på av bland andra den extreme pastorn Al Sharpton och av Kamala Harris, som uttalade att kravallerna borde fortsätta som protest mot den sittande regeringen. Kravallerna organiserade av flera extrema grupper, bland andra BLM, och kom att fungera som Demokratiska partiets militanta gren inför valet. Budskapet var ungefär: Nåde er om ni inte röstar på Joe Biden i höst! Det här är bara början.

Så småningom kom det fram fakta som komplicerade bilden, men de gavs aldrig uppmärksamhet i media. George Floyd beskrevs som ett offer för ett rasistiskt samhälle, som hade haft drogproblem men var på rätt väg när han mördades av vita poliser. Men det visade sig så småningom att detta var en mycket tillrättalagd bild av Floyd.

Han hade varit dömd för en rad våldsamma brott och bland annat varit ledare för ett gäng som rånat en gravid svart kvinna och riktat en hagelbössa mot hennes mage för att få henne att berätta var hon hade sina pengar. Han var också påtänd när han greps, efter ett försök att prångla ut falska sedlar. När han greps och hölls mot marken gjorde polisen bara sitt jobb mot en gripen som gör våldsamt motstånd. Men när stadens polischef fick frågan om detta grepp var föreskrivet nekade han och hängde därmed ut polismannen, trots att flera av hans kollegor senare vittnat om att detta var regelmässigt förfarande och att polischefen ljög av politiska skäl.

Floyd dog inte av polismannens handlande utan troligen av den överdos han tagit kombinerat med stress vid gripandet. Det visade sig senare att nästan exakt samma sak hänt ett år tidigare då han gripits för drograttfylleri och nästan kollapsat vid ratten.
Floyds död var naturligtvis en tragedi. Men inte på det sätt som beskrivits av media, som utmålade honom som en martyr, som faktiskt blev till en staty som symbol för rasismens offer i USA.

Polismannen Derek Chauvin dömdes till 22,5 års fängelse för mord. Inte ens dråp. Som om han medvetet gått in för att döda George Floyd. Det är naturligtvis absurt. Flera har kallat det mobbvälde, justitiemord och en politisk rättegång, där man dömde honom skyldig av rädsla för fortsatta kravaller. Inte minst svenska mediers rapportering av händelserna var skandalöst vinklad, och det är allvarligt att vi tror oss informerade när vi snarare är indoktrinerade.


(fortsättning följer)


Jag är ointresserad av partipolitik, såväl i Sverige som i USA. Däremot har jag följt politiken i dessa båda länder i snart 50 år och vilka rörelser och personer som har varit positiva kontra negativa för länderna. Jag kommer nedan att skriva ner mina iakttagelser om USA, och jag kommer regelbundet att uppdatera och fylla på texten i takt med händelseutvecklingen. Jag börjar här:

Om drygt fyra månader äger nästa presidentval rum i USA; ett val som har stor betydelse inte bara för landet utan för hela världen. USA har sedan drygt tre år haft en president från Demokratiska partiet. Jag säger inte ”styrts av en president”, för det har varit en offentlig hemlighet att det inte är den alltmer senile Joe Biden som styr landet.

I förrgår, den 27 juni, hölls den första TV-sända debatten mellan förre presidenten Donald Trump och nuvarande presidenten Joe Biden. Debatten var en katastrof för Biden, som stirrade framför sig med tom blick och hade stora svårigheter att ens bilda meningar. Det som i princip alla medier i USA utom konservativa Fox News har försökt dölja ända sedan 2020, att Joe Biden inte är kompetent att styra landet och dessutom vara militärens ÖB, blev nu uppenbart för hela landet och hela världen. Allvarligt nog blev det glasklart inte minst för USA:s fiender som Ryssland, Kina och Nordkorea.

Det höjs nu alltfler röster både inom partiapparaten och inom de sedan länge vänstervridna medierna med uppmaning att inte låta Biden fullfölja presidentvalskampanjen utan kliva av. (Med "vänstervridna medier" menas att de inte representerar den allmänna meningen i landet, där väljarstödet vägar ganska jämnt mellan Demokrater och Republikaner, utan utgörs av en klass journalister som slutat fungera som opartiska nyhetsförmedlare och alltmer fungerar som språkrör för vänstern. Vi ser precis samma sak i vårt land. Inte så att de identifierar sig som vänstervridna. Utan de har låtit sig invaggas i tron att deras position alltid är den korrekta. De kan inte erkänna för sig själva att de har glidit iväg till att fungera som aktivister och inte nyhetsförmedlare, och eftersom de har glidit långt åt vänster måste alla som inte har gjort det stämplas som högervridna.) Annars kan inga friseringar av valsiffrorna rädda Demokratiska partiet från valförlust i november. (Jo, det finns stor anledning att misstänka att organiserat valfusk ledde till Bidens seger 2020, mer om detta senare.)

Den stora frågan som nu bollas är vem som skulle kunna ersätta Biden som presidentkandidat. Det naturliga valet vore förstås vicepresidenten. Men Kamala Harris inkompetens har bara varit alltför uppenbar för att hon ska komma i fråga. Två namn som förs fram på allvar är Michelle Obama och Hillary Clinton. Det har varit tydligt ända sedan valet 2016 att Clinton aldrig kunde acceptera att hon besegrades av Trump, och ända sedan dess har rest runt och utgjutit sig över alla konservativa mansgrisar som snöt henne på hennes i egna ögon självklara seger.

Michella Obama har noll politisk erfarenhet, men kanske är just detta en sak som skulle ge henne mångas röster. Att se den första svarta kvinnliga presidenten på plats är också något som skulle tilltala många.

Men låt oss ta några ord för att beskriva hur Joe Biden har presterat som president. Redan 2020 hölls han med covid som motivering mest isolerad och tilläts sällan tala fritt offentligt. Hans senilitet var redan då framskriden.

Inför valet 2020 var Demokraternas olika presidentkandidater en samling som alla genomsyrades av den woke-kultur och fejkvetenskapen kritisk rasteori som under Barack Obama blev upphöjd till politisk sanning. Det var uppenbart att deras vänsterextrema budskap stod mycket långt ifrån genomsnittsväljaren. Därför var tidigare vicepresident Biden, en gammal vit man, ett alternativ som inte skulle skrämma bort väljarna. En efter en klev också de andra kandidaterna av och gav sitt stöd åt Bidens kandidatur. Den öppna frågan var vad de krävde i utbyte mot sitt stöd för Biden. Och den frågan har sedan besvarats, eftersom Biden helt enkelt har sagt vad skrivits åt honom av andra. Det är faktiskt många som menar att Obama fortfarande styr bakom kulisserna, och 2020-2024 kallas i folkmun för Obamas tredje presidentperiod.

Biden sågs redan vid sitt tillträde som en mycket svag president, inte minst av Ryssland et al. Hans panikartade flykt från Afghanistan för tre år sedan var precis den signal som Putin behövde för att våga sitt överfall på Ukraina. Det är högst otroligt att han hade vågat detta med Donald Trump på presidentposten. Trumps kraftfulla bemötande av Nordkoreas diktator och dennes hot om kärnvapenkrig var ett effektivt signalspråk: "Don't mess with us or our friends." Denna politik gav för första gången på många decennier ett reellt hopp om fred i Mellanöstern. Trumps budskap var entydigt: "Vi står med den judiska staten. Om ni vill ha fördelaktiga handelsförbindelser med oss, så stifta fred med Israel." Katastrofalt nog lyfte Biden genast upp PLO i förarsätet igen och gav dem återigen möjlighet att hålla freden gisslan. Och Bidens svaga politik har inte bara ökat krigsrisken utan också troligen varit en bidragande orsak till kriget i Ukraina.

Krisen vid USA:s södra gräns har också under Biden urartat till kaos. Eftersom han fördömt Trumps politik att faktiskt ha en effektiv gräns mellan länderna och låta immigranter söka uppehållstillstånd den lagliga vägen, är det i princip fritt fram för drogkarteller, människohandlare och våldsamma brottslingar in i södra USA. På vissa håll är det faktiskt drogkartellerna som styr, även innanför USA:s gräns.

Det avtal där Iran lovade att inte utveckla kärnvapen - samtidigt som man arbetade snabbt just mot detta mål - och som Barack Obama såg som sitt utrikespolitiska arv, stoppades av Donald Trump därför att det var uppenbart att den iranska ledningen ljög och kringgick avtalet. Det togs närmast ivrigt upp igen av Bidens administration, där folk sitter som faktiskt jobbar för Iran snarare än för USA. Konsekvensen har blivit frigörande av mer än 200 miljarder dollar som mullorna använder - inte för sitt folks väl - utan för att finansiera terror främst men inte enbart riktad mot Israel. (Nyligen har det blivit känt hur Iran faktiskt betalar muslimska kriminella gäng i Sverige för att bedriva terrorhandlingar här.)

Det har också varit en princip under Biden, och även under Trumps tid i Demokratiskt styrda städer och delstater att i princip avskaffa polisens möjlighet att upprätthålla lag och ordning, genom att frisläppa våldsamma brottslingar. Flera uppmärksammade mord har också begåtts av illegala invandrare och dömda brottslingar som gripits men frisläppts igen. Den kritiska rasteorin har också blivit officiell politik då olika statliga stöd, till exempel för krisdrabbade småföretagare och lantbrukare, bara utbetalas om vederbörande är icke-vit.

Sammantaget kan alltså sägas att världen har blivit en farligare plats under Joe Biden.

(fortsättning följer)






En bakgrund:

De båda partierna Demokraterna och Republikanerna har historiskt haft ganska liknande syn på saker som utrikespolitik, rättssäkerhet, lag och ordning, och individuell frihet. Detta förändrades radikalt 2008 när Barack Obama valdes till president. Många i USA och runtom i världen, mig inräknad, gladdes över att en svart man kunde bli president i USA och därmed världens kanske mäktigaste man. Nobelkommittén i Oslo var så glada att man gav Obama Nobels fredspris innan han ens suttit ett år som president, och egentligen inte hunnit uträtta mycket.

Tyvärr skulle det visa sig att Obama visserligen var en skicklig talare som kan få en folkmassa med sig, men egentligen saknade de kvalifikationer som krävs. Han hade gått på Harvard, men inte som ett resultat av akademisk excellens utan genom etnisk inkvotering, den positiva särbehandling av icke-vita som infördes av president Kennedy. Obamas bakgrund var som ”samhällsorganisatör”, en lite svårtolkad term för en person som nätverkar med grupper i samhället för att organisera dem i frågor som främjar deras egenintresse. Det tragiska var att Obama i princip fortsatte att fungera som en sådan, fast nu från Vita huset. Under Obamas presidenttid skedde ingen rörelse mot större enhet mellan olika etniska grupper, utan tvärtom blev Obama en president som fokuserade på olika gruppers kränkthet, verklig eller inbillad.

De svarta ledare han hade som mentorer och rådgivare var inga Martin Luther King. Obama däremot, fann inspiration hos bland andra Jesse Joe Jackson, Al Sharpton och ledaren för Black Muslilms, den öppet antisemitiske Louis Farrakhan. Den likaledes svarte människorättskämpen George Sowell har kallat dessa ”rase hustlers”, alltså personer som använder ras som ett vapen för att hetsa till upplopp och till att berika sig själva. Den store Martin Luther King kämpade för ett samhälle där en människa bedöms efter sina egenskaper, inte sin ras. De förut nämnda vill istället ha ett samhälle där det är just ens ras eller etnicitet som styr.

Sedan den 11 september 2011 var radikala islamister sedda som det klart största säkerhetshotet mot USA. Under Obamas tid förändrades detta. Obama förbjöd FBI och Homeland Security att längre profilera eventuellt misstänkta muslimer och gjorde i ett slag deras arbete betydligt trubbigare och svårare. När han talade om islam lade han alltid till ”fredens religion”, samtidigt som han ofta uttalade sig kritiskt om kristendomen och även judendomen. Obamas far var muslim, och Obama gick själv på islamskola i Afrika.

Det första han gjorde som nytillträdd president för världens största stormakt USA var att göra en rundresa bland arabländer och be om ursäkt för allt ont västvärlden och USA har gjort dem. Oklart vad. Som president bugade han inför Saudiarabiens regent, vilket alltså kan ses som att det kristna USA böjde sig inför islam. Så även om Obama aldrig officiellt konverterade till islam, betedde han sig i praktiken som muslim.



(fortsättning följer)