Kristna och alkohol - Vad sa C.S. Lewis?

[Bengt-Ove]

I slutet av 1800-talet var alkoholismen ett allvarligt gissel i Sverige. Samtidigt var det den tid då folkrörelserna, nykterhetsrörelsen och frikyrkan växte fram. Frikyrkan lånade friskt från de andra folkrörelserna och inte minst nykterhetsrörelsen, vilket ledde till att helnykterhet i många sammanhang i praktiken betraktades som ett villkor för att vara kristen. Jag kan känna stor sympati för att man gjorde allt man kunde för att stävja dryckenskapen. Men detta innebar också att man skapade nya bud för kristna att följa, som Gud aldrig har instiftat. Man vände ut och in på sig bildligt talat för att förklara bort de tydliga bibelställen som klart motsäger absolutism. Bibeln varnar på många ställen för dryckenskap. Men den varnar även för frosseri och för bruk i övermått av det som i sig är gott. Det vill säga att göra buken till gud, att låta oviktiga saker komma före Gud. Allt som man låter komma före Gud blir till slut en avgud.

Jesu första under var att förvandla vatten till vin. Jesus instiftade själv den heliga nattvarden med bröd och vin. Paulus uppmanar sin lärjunge Timoteus att ta lite vin för sin mage. Själv har jag länge trott att den allvetande Guden lät dessa exempel stå med så tydligt i Hans ord, eftersom han vet hur lätt vi människor har att skapa egna bud och hänvisa till Honom. Och Han ville klargöra för alla som kunde läsa att detta bud saknar Hans sanktion.

Vad tyckte C.S. Lewis i den här frågan? Hans bror Warren hade haft alkoholproblem ända sedan sin tid som yrkesmilitär och var i återstoden av sitt liv ”periodare”, och Lewis bekänner i ett brev till en vän hur orolig han är för sin brors alkoholism. Därför kan man tro att han hade alla skäl att plädera för absolutism som kristen. Men det gjorde han inte. Hans intellektuella ärlighet sade honom att detta saknar bibliskt stöd. Faktiskt var detta nästan den enda sak som kunde få honom att fatta humör, när fromma brevskrivare frågade varför han inte var absolutist.
Han skriver i ett brevsvar till en amerikansk dam 1955: ”Jag vänder mig starkt mot den tyranniska och obibliska fräckheten hos allt som kallar sig en kyrka, och samtidigt gör absolutism till ett villkor för medlemskap. Frånsett den allvarligare invändningen att vår Herre själv förvandlade vatten till vin och lät vin bli mediet i den enda rit han föreskrev sina efterföljare, är det så inskränkt. Inser de inte att kristendomen uppstod i Medelhavsområdet där, då som nu, vin är en lika naturlig del av dieten som bröd? Det var 1600-talets puritaner som först gjorde det naturliga till rikas lyx.”

Och i Från helvetets brevskola låter han överfrestaren Tumskruv förklara för novisen Malört att det är Fienden (Gud), som har skapat allt som finns på jorden för människorna att göra bruk av, och att det enda frestarna kan göra är att försöka förmå människor att göra detta i felaktig mängd eller vid olämpliga tillfällen. Bibeln föreskriver måttlighet i allt, såväl mat som dryck, inte förbud, påminner Lewis.
Personligt kan jag säga att jag när jag kom in i frikyrkan 1980 gjorde allt jag kunde för att efterleva det som förväntades av en. Jag hade ofta problem med orolig mage under de åren, som jag försökte behandla med olika mediciner, utan någon märkbar effekt. Men efter något år märkte jag att öl hade en lugnande effekt på min oroliga mage. Då förstod jag Paulus ord till Timoteus. Och jag lämnade absolutismen därhän.
Vid samma tid lärde jag känna en holländsk pingstvän, och vi jämförde de olika frikyrkokulturerna i våra respektive länder. Jag frågade om man var absolutister där, och han förstod först inte frågan, men sa att man naturligtvis inte skulle komma berusad till kyrkan. Och rökte gjorde nästan alla. Men däremot var blodmat absolut tabu för dem. Detta sade mig mycket om hur olika tabun utvecklas i olika kulturer, ofta med föga eller inget stöd i Bibeln.

C.S. Lewis sade också så här: ”Jag undviker att skapa stränga levnadsregler åt mig, dels för att det ger mig oförtjänt dåligt samvete när jag inte lyckas följa dem, och dels för att det ger mig oförtjänt gott samvete när jag lyckas.”
I Från helvetets brevskola beskriver Lewis också en kvinna som ligger under för frosseri. Men det är inte frosseri i den meningen att hon är omåttligt glupsk, utan i den meningen att hon är fixerad vid mat och är fast besluten att få precis det hon vill ha, oavsett vilket besvär detta orsakar hennes värdinna eller servitris. Det faktum att det inte är stora mängder hon vill ha gör henne blind för hur maten har blivit hennes avgud.

Jag känner kristna som är vegetarianer och som är hänsynsfulla på så sätt att de tar med egen mat för att inte orsaka extra besvär när de är på besök. Men jag vet också kristna som blivit vegetarianer eller veganer av ren princip, och som kräver att just deras nyck ska tillgodoses av deras värd eller värdinna. Jag vet mödrar som suckar inför storhelger då barnen kommer hem och släkten träffas, och våndas över hur de ska få ihop måltider som passar alla.

Detta vore ett växande problem att ta upp i undervisningen, snarare än det faktum att alltfler kristna lämnar människoskapade regler därhän ifråga om vin och alkohol.

Bengt-Ove Andersson